Har befunnit mig några dagar i Vintjärn. Härligt att få se så mycket snö, Där är det full vinter.
Har inte varit där på länge så vi låg efter med snöskottningen. Men tack vare snälla grannars hjälp, som med både traktor och handkraft tog bort snön, bidrog till att vi slapp skotta oss fram till huset. Härligt och stort tack.
Sedan ett par år tillbaka har jag, som jag tror själv, blivit kompis med ett gäng stator.
Började med att lägga lämpliga matrester på en stubbe på andra sida vägen.
Ropade sedan "skaterna, skaterna kom får ni mat, och skatorna kom, ibland många men alltid några. Jag stog alltid och tittade på dom och kände mig glad. Så har det fortsatt.
På den där stubben är det nu en stor snöhög så jag la skatmaten på högen och ropade. Vad hände?
Jo, där kom mina skator flygandes, sattet sig avvaktande i björkarna och kollade men hoppade ner och intog en läcker måltid. Och jag blev glad,
Nästa morgon vid morgonkaffet tittade jag ut mot snöhögen och där satt en skata och snattrade, vilket jag tolkade som att nu är det dags för en ny skatmåltid.
Jg gillar skator.
Man säger att har man skator omkring sig är man aldrig ensam. Skatorna håller koll på oss och ser allt vi pysslar med utomhus.
Det finns kanske någon annan som har en skatberättelse. Berätta den för mig.
Skathälsningar från
GARNMAJA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar