Lustigknopp del 2

Vi som bodde på Lustigknopp på 40-talet hade faktiskt redan då sopsortering.
Glas- och konservburkar skulle läggas i en särskild lår i källaren. Tidningar, det var ju mest gamla veckotidningar, på ett ställe. Det fanns också en särskild butt för grismat under vintern. Det luktade ve och fasa i det utrymmet. Sopsäckarna från sopnekasten bar gårdskarn ut på ryggen. De eldades sedan upp i en stor panna som fanns på Lustigknoppsvägen 3. Nu eldar dom sopor igen sa mamma, röken blev svartare än vanligt.
Grismaten hämtades av en äldre man från Dalregementet. Han kom släpandes med en stor otymplig och ombyggd spark som hade plats för några grismatsbuttar frampå. I buttarna tömde han våra matrester.
Det vare ju efterkrigstid och regementet hade på den tiden ett stort grisstall. Grisarna blev kanske fläsket i den berömda ärtsoppan.
Veckotidningarna i källaren var ett paradis för oss flickor som samlade på filmstjärnor.
Mina favo. var Doris Day, Cary Grant och Sherly Tempel.
Hade min filmstjärnesamling i en kartong på garderobsgolvet. På den tiden hade vi en katt som ibland tog fel låda. Ja. då var det bara och börja om och leta bland tidningarna i källaren.
Knoppenhälsnigar från
GARNMAJA

Östra skolan i Falun 1945

Fotografiet är från julavslutningen i första klass 1945 i Östra skolan.
Vår lärares namn var Gertrun Engström. Jag står i andra raden från höger, är den mindre flickan med tomteluva och klädd i, om inte i en hemstickad klänning, präktigt ska det va. Eftersom jag inte var så bra på att sjunga fick jag inte vara med i "änglakören"
Vi var sju flickor och en pojk som gick i samma klass och alla bodde på Lustigknopp. Vi blev senare 8 flickor. Britta kom en bit in på terminen.

Med tanke på nuvarande betygsdebatt vill jag tillägga att vi fick betyg efter första terminen. Hade B i allt. Det var slätstruket sa min mamma när jag visade mitt första betyg.

Alla vi som är på bilden fyller 70, ve och fasa, under 08. Några finns inte kvar i jordelivet.
hälsningar från GARNMAJAS först skolkort

Smygmaskvirkning

Hej alla ni som tittar på min blogg. Ser att antalet besökare bara ökar. Det är ju helt fantastiskt trots att jag inte skrivit på länge.

Men tro bara inte att jag legat på latsidan, lite har jag fått gjort.

Kolla bilden, har kämpat med smygmaskvirkningen. Det är en annan teknik och med en nål som visas i mitt tidigare inlägg.

Det är jättekul virkning. Alla s. k. garnmajor borde testa.

Virkar endast vantar. Tyvärr är det ingen som fryser om händerna numera. Vintrarna är ju så milda. Kommer nog att ge ett par till min syster. Hon bor i Falun och där kanske man har kalla händer.

hälsningar från en virkande

GARNMAJA

Lustigknopp

När jag var en liten tjej, år 1944 flyttade vi till Lustigknopp i Falun. Knoppen var då långt ifrån färdigbyggt. Efter Linnévägen var det åkrar med massor av smörbommor på.

Vi flyttade in i 2 rum och kök med varmvatten, kylskåp modern tvätstuga i källaren och varma elementen. Toppen. Eftersom hyran var hög hyrde vi ut lilla rummet till hör och häpna, en präst. Hur han klarade av att bo ihop med oss måste ha varit ett Guds under, berodde säkert på att han var just präst.Det var ju ganska stökit ibland hemma hos oss. När jag fyllde 7 år fick jag "Bibel för Barn" av honon, jag har fortfarande den kvar. Prästen blev sedan en känd kyrkoherde i Dalarna, han hette Tore i förnamn.

På fotografierna är det tjejen som blev Garnmaja

Minns att kappan jag hade på mig var grön, sydd av sömmerskan av begagnat tyg, hatten var vinröd och gjord hos hattmodist på stan. Modellen på skorna har faktiskt inte gått ur tiden. Rejält skulle det vara. Var nog redan då präglad av det dalapräktiga. De knäppta händerna berodde nog på prästen vi hade hemma hos oss.

Morsan och farsan låg i en bäddsoffa och jag i en skåpsäng inne i stora rummet. Ja, det blev väl använda ytor. Snacka om boendenorm.

Om några Lustigknoppare läser detta så hör av er, det vore toppen.

Knoppenhälsningar från

GARNMAJA